Sandfilter dricksvatten
Grus och sand gör vattnet drickbart Publicerad Fyra KTH-studenter har skapat rent dricksvatten till hundratals människor i ett slumområde i Uganda. Mitt i Ugandas huvudstad Kampala, mellan sjukhuset och ett modernt höghusområde med fina lägenheter, ligger slumområdet Katanga. Där bor mellan 15 och 25 människor i små enkla tegelhus utan elektricitet. Maten lagas över öppen eld.
Järn, mangan, sandfilter
Därför har de flesta byggt halvmeter höga trösklar vid ingångarna, så att inte regnvattnet ska komma in, berättar Dan Eld, en av de engagerade KTH-studenterna. Längst ner i dalen finns en brunn där alla hämtar sitt dricksvatten. En organisation som var på plats i Katanga tidigare satte i gång att filtrera vattnet, men projektet avbröts, vilket innebär att vattnet nu är silat från skräp — men inte renat från bakterier.
När vi var där var det just ett utbrott av tyfoidfeber. De har också haft kolera i området. Det finns en allmän toalett med flera toalettstolar i Katanga.
Infoga/redigera länk
Men det kostar att använda den och dessutom är den låst nattetid. Det blir naturligtvis mycket bakterier i vattnet som används till dricksvatten, konstaterar Dan Eld. Studenterna från KTH bestämde sig för att använda bio-sandfilter för att rena dricksvattnet. Först göt de enkla behållare i betong som var en meter höga, 20 centimeter breda och 20 centimeter djupa, som de ställde in i tio olika hem.
Behållarna fylldes sedan med 2,5 liter grovt grus i botten, sedan 2,5 liter finare grus och till sist 30 liter sand. För att reningsprocessen skulle bli så effektiv som möjligt använde studenterna restprodukter från krossad sten. Då fungerar vattenreningen bäst. För att få rent dricksvatten hälls vatten in i toppen av behållaren.
Pegasus sjövattenanläggning
När vattnet sedan har runnit igenom sanden och gruset så tappas det ut från ett plaströr. Då har 60 till 70 procent av bakterierna försvunnit. Så småningom, efter tre till fyra veckor, bildas ett mikrobiolager i toppen av sanden. Det består av oskadliga bakterier som kommer att äta upp nya bakterier, virus, svamp och mask som kommer in i systemet. När mikrobiolagret är på plats försvinner 91 till 94 procent av bakterierna.
KTH-studenterna åkte ner vid midsommar och stannade en månad, till den 22 juli. För att klara uppehället i Uganda använde de sig av de 20 kronor som de fått i bidrag från KTH Opportunities Fund. Dan Eld håller på med sitt exjobb inom marina system på KTH. Vid sidan av studierna blev han hösten engagerad i InnovEd — en frivilligorganisation för studentdrivna projekt som försöker förbättra världen.
Ett viktigt kriterium för projekten är att det finns en långsiktighet och en tydlig plan för hur de kommer att leva vidare när studenterna lämnar dem. Deltagarna jobbar mycket med att involvera lokalsamhället i sina projekt, säger Dan Eld. Ett dysfunktionellt vattenfilter är lika skadligt som inget filter alls. Det var hett att arbeta åtta timmar under stekande sol. Förutom arbetet med vattenreningssystemet tillverkade KTH-studenterna uppsamlingstankar för regnvatten.
En pastor, som också är doktor i Kampala, ser fortlöpande till att de familjer i Katanga som fick vattenreningstekniken installerad i sina hus också sköter om sina behållare. Eftersom det varken finns solljus eller syre i behållaren blir det ingen tillväxt av bakterier där. En behållare kan förse cirka 20 personer med vatten.