Lax fakta
En fiskhandlare i Lysekil visar upp en norsk odlad lax. Detta är alltså inte en atlantlax, utan faktum är att den norske odlade lax faktiskt minskar den vilda atlantlax populationen! Den atlantiska laxen vandrar mellan matförråden i Atlanten och leklokaler i strömmande sötvattensflöden. De stora laxarna återvänder till lekvattenområdena något tidigare än de så kallade börlingarna.
Läs mer om
Medan en börling har normalvikt mellan 1,5 och 3,0 kg, har de tidiga laxarna vikter mellan 4 och 12 kg. Laxar över 20 kg förekommer. Laxarna tenderar att väga något mera i det nordliga utbredningsområdet än i det södra. På Kolahalvön och i Nordnorge förekommer vikter över 25 kg. Atlantlaxens kött är närmast rött i rått skick och ljust rosa i kokt.
Det är denna färg som skapat uttrycket laxrosa, vilket beror på innehållet av färgämnet astaxantin. I Sverige återfinns atlantlaxens lekvatten i huvudsak i de halländska åarna. I Bohuslän , Västra Götaland och nordvästra Skåne finns andra viktiga lekområden. Atlantlaxen passerar aldrig Öresund.
Atlantlax finns naturligt runt hela norra Atlanten , men har blivit alltmer tillbakaträngd i hela sitt utbredningsområde. I Sverige har den alltid varit en raritet, exklusivt levererad från Halland.
Odlad lax och Östersjölax
Den baltiska populationen [ redigera redigera wikitext ] Den baltiska laxen återfinns i Östersjön , för Sveriges del på ost- och sydkusten, med lekvatten i de norrländska älvarna och i Blekinges åar. Den baltiska laxen kan troligen även leka på grunda, strömsatta grusbankar i östra Östersjön och i Finska viken. Av brist på kräftdjur i bräckvattnet i Östersjön föder sig laxen där främst på strömming och småfisk.
Köttet är därför vitt till blekgult.
Kris för laxen i Sverige – industriellt fiske största hotet
I Finland finns egna laxpopulationer i Torne och Simo älvar. Den baltiska laxen tenderar att väga något mer än den atlantiska, och vikter omkring 25 kg är inte helt ovanliga. Skillnaden i vikt mellan västlig och ostlig lax [förtydliga] är emellertid avsevärt mindre än viktskillnaden mellan västlig och ostlig havsöring. Den senare anses vara en avsnörd del av en ursprunglig atlantlevande stam.
En senare avsnörning har skett i Vänern , där en tredje undergrupp — "vänerlax", eller ibland något felaktigt "gullspångslax" — finns. Varje laxförande vattendrag bär dessutom sin egen genotyp , vilken på spontanbasis låter sig blandas endast marginellt med genmaterial från andra vattendrag. Vattenkraftverk utgör ett vandringshinder för vandrande fiskarter. Det finns andra sätt att säkerställa att laxarna kommer till sina lekområden.
Ett sätt är att fånga in lekande lax vid älvmynningen och transportera dem med tankbil upp till dess lekområden.
Vad gäller för KRAV-märkt odlad lax?
Detta har i Klarälven visat sig vara ett mycket effektivt sätt att säkra bestånden av lekande lax. Dock finns det inte alltid säkrade nergångar utan fisken får åka turbinvägen och få tryckskador som kan leda till att de dör. Fiske och ekonomi [ redigera redigera wikitext ] Tidigare skattades atlantlaxen hårt med långrevs- och drivgarnsfiske i tillväxtområdena till havs [9] , men detta fiske har varit stoppat sedan slutet av talet.
Även i åarna bedrevs tidigare ett hårt fiske. Nät och fällor kunde helt spärra av fiskens väg. Den enda begränsningen var att fiske endast tilläts om vardagar — en begränsning av ringa betydelse. Fiske med nät och fällor i vattendragen [10] förbjöds redan under tidigt tal. Längs Sveriges västkust bedrivs idag visst fiske med så kallade pålade bottengarn , en fiskemetod med anor från medeltiden.